Göteborg Friidrott möter Majornas IK “Seniorerna”

22 FEBRUARI 15:00 SKRIBENT: SARA ULRIKA HOLMGREN

Vårljuset gör ett gott försök att hålla sig kvar när skymningen slätar ut dagen.
Utanför Slottsskogsvallens motionsentré lyser Lennarts, föreningsansvarig Majornas IK, neongula mössa upp och han hälsar. Innanför sitter Jan Larsson och värmer sig innan långpasset mot Amundön börjar. “En eldsjäl”, uttrycker Lennart och menar de många lördagar som Jan arrangerat Parkrun i Billdal.
Luften är fuktig den här kvällen, vinden stillsam och bortanför oss ligger “Vallens” banor i säsongsvila. I det dunkla ljuset skymtar målgången för Veteran-SM i maraton 3 september och det känns lite som lugnet före stormen. Men klockan närmar sig nu 18.00 en vanlig torsdag i februari och löparna i Majornas IK seniorgrupp samlas till dagens träning. Plötsligt känns det som att alla heter Johan.

Björn Suneson, Robert Aronica, Lennart Bengtsson.

– Vi är tre stycken Johan!, ropar en.
-Ska du också springa Veteran-SM?

Siste man, Gunnar, kommer till samlingen och hinner skämtsamt fylla i “Nej, jag ska inte springa”.
Ledar-Johan, i efternamn Gustafsson, berättar om dagens pass, om syftet att få ett lugnt långpass och att springa i gemenskap. Gruppen promenerar bort mot korsningen där bussarna kör in till Marklandsgatan, så att du efter rödljuset kan springa på och låta hjärtat pumpa ostört till löpningens rytm. 

-Vi börjar i 6.15-tempo och efter bron kan en grupp öka till 5.30, säger Ledar-Johan. 

Skymningen är nu förbi och kvällens 18 kilometer långpass startar. 
Johan Gustafsson har som sin uppgift att hålla ihop gruppen och planera träningen. Och det var för fem år sedan han själv började i gruppen.

– Jag hade inga tankar på att vara med i en löparklubb. Så träffade jag Janne som är här bak i kön på ett Parkrun 2018, säger Johan och pekar bakåt i det 10-manna-tåg som tagit plats på Säröleden.

-Det är väl ingen merit, men jag kom först på det Parkrun och då tyckte Janne att “jag kan väl hänga med på måndagarna”, berättar Johan och pratar om Jublieumsloppets måndagsträningar.

-Och det tyckte jag var rätt stort, att få springa på bana. Och sedan har det gått så bra, jag fick ett lyft och bräckte mina gränser rätt så kvickt. 

-Jag har ändå en tro på att jag kan komma ner en bit under 3.00 på maran, säger Johan. (Som gjort 81 minuter på halvmaran)

-Men men, vi kanske inte ska prata så elitistiskt. Det finns ju andra saker också?, säger Johan och vänder sig bak mot ledet där det mumlas om det lugna tempot och ovissa klockor som verkar behövas “värma upp”.

-Det är väl ett behagligt tempo va?, frågar Johan 

-Ja, men pulsen visar för mycket, skrattar Gunnar. Det visar 135 när det känns som jag har 105. 

-Nä, men just det där att alla kommer till ett pass, fortsätter Johan. Och det spelar inte så stor roll vart folk kommer ifrån. På företag kan det lätt bli hierarkiskt. Men i löparspåret är det ju skitsamma om vissa är VD:ar eller andra jobbar på lager. Alla har ju så mycket nytta och glädje av varandra.

Majornas IK Seniorgrupp har omkring 90 aktiva medlemmar och en spridning från M35 till M65. Vissa träningarna kan skillnaden mellan löparna vara så stor som 45 år. Den ena är kock, den andra arbetar på ett byggföretag, den tredje på ett lager, en annan är läkare och den femte handlar med guld (Det är Gunnar!). Någon har kommit till gruppen från Jubileumsloppets måndagsträning, någon genom ett byte från en annan klubb och någon frågade någon. 

-Vi har blivit en sammansvetsad grupp. Det är fler personer som är med på lördagspassen och torsdagsträningarna. Nivån har blivit högre, det har den faktiskt blivit, konstaterar Ledar-Johan.  Det är ju många som är duktiga! 35 minuters-löpare. Och då började det bli lite…

Han tittar på klockan som verkar gå alldeles för långsamt.

-Vi brukar vara väldigt disciplinerade och köra 5.30-tempo. Allt ska vara i pulszon 2. Nu har vi 6.40 tror jag. Men vi kör på som vi sa, vi är snart borta här vid bron, säger Johan och pekar mot Radiomotet som nalkas i periferin. 

– När jag sprang själv innan 2018 trodde jag att löpning var en individuell sport. Jag trodde inte att den sociala dimensionen var så betydelsefull. Men jag inser när jag springer i grupp att det är kul att möta årstiderna tillsammans och att prata om skor och strumpor och pulsband och klockor.

-Det är en ventil till övriga vardagsstressen. Och just att man blandar det där meditativa och sköna med lite resultatjakt, det gör ju att man sporras och orkar ta ut sig det där sista, säger Johan.

Och Veteran-SM är en del av.

-Se upp! ropas det bakifrån ledet och nära intill sveper en cykel förbi. 

Strax efter  bron tar sig Johan Svensson fram.

-Är det här en signal att öka farten?
-Jaaa, säger Johan (S)
-Johan Svensson, du är väl anmäld till SM i maraton?, frågar Ledar-Johan.
-Ja, jo det är jag, svarar han.

Vändningen vid Amundön Marina

”Det finns en motivation och drivkraft att sätta upp ett mål och sedan tillsammans jobba mot det”

Johan Svensson, Jan Larsson, Andreas Hartmann, Johan Gustafsson, Robert Aronica, Lennart Bengtsson.

-Jag tror att alla som är med här tre dagar i veckan har en ambition att vilja vara sitt bästa jag, berättar Ledar-Johan och fortsätter: Och alla tror att man kan göra ett bra ‘pers’ på 10 kilometer eller en halvmara fastän man närmar sig 50 år. Det pratar vi ganska ofta om. Det finns en motivation och drivkraft att sätta upp ett mål och sedan tillsammans jobba mot det. Jag får nästan rysningar av det.

-Svensson! Du var ju trött på att ligga i 4.10-tempo förra veckan (när gruppen sprang 10 kilometer progressivt). Du ökade ju till 3.40. Det var ett h*vete att hänga på då!, skrattar Gustafsson och lägger sig sedan en bit bak i ledet. 

-Jag anmälde mig ju till Göteborgsvarvet Marathon och tänkte att det skulle bli mitt första maraton, säger Svensson. 

-Men det var ju för två år sedan. Så då blev det att jag sprang Stockholm Marathon förra året. (Eftersom Göteborgsvarvet Marathon sköts upp).

-Och jag fastnade inte för det! Det var också en lite stökig uppladdning. Jag fick ont i rygg och mage 1,5 månad innan och kunde inte springa så mycket, säger Johan och fortsätter:

-Så som jag känner nu blir det start i september, men jag får se lite när sommaren närmar sig. Det ska ju ändå vara att man utvecklas lite grann, sedan behöver det inte gå så fort. Jag tycker nästan att det är goare att springa in med en skön känsla än att ha sprungit någon minut fortare. 

“ Det är ju bara en siffra egentligen, men den är ändå nåbar och trevlig”

Vid Askimsbadet bestämmer Robert Aronica vägvalet som egentligen bara handlar om vilken sida av en liten skogsglänta vi springer på. Innan passet berättade Robert om sin allra första mara, Kiel Marathon, som genomfördes med jämna splits hela vägen in i mål.

-Vid mina andra maror har jag haft en tid att gå efter. Då har jag börjat i den tiden jag vill komma i mål, och tränat mot det målet, sedan om jag inte har kommit exakt nära så har jag ändå satsat mot den tiden. Och då varit trött efter halva, säger Robert.

-3 timmar har alltid varit drömgränsen. Det är ju för att det är just 3 timmar. Det är ju bara en siffra egentligen, men den är ändå nåbar och trevlig, säger Robert

-Men jag går lite mer mot den där Kiel-känslan igen. När jag börjat väldigt passivt och haft respekt för loppet i sig, då kan du ju trycka på på slutet när du kommer in i det och är trygg med vad du klarar av den dagen. 

-Jag hade ju anmält mig till Göteborgsvarvets Marathon redan 2014 när det öppnade och tänkte “Någon gång i framtiden ska jag springa ett maraton”, säger Robert som däremot sprungit Göteborgsvarvet sedan 1998.

-Jag tränade bara några månader om året och sedan resten av året ingenting, skrattar Robert. 

– Men 2017 så var det jag och en kompis som sa, på kvällen efter Göteborgsvarvet, “Ska vi inte springa Stockholm Marathon nästa år”?

Och så var förberedelserna för Jubileumsmaran, Göteborgsvarvet Marathon, igång. 

-Då började jag träna på riktigt. Då sökte jag upp en klubb och började träna året runt. Annars kanske man inte kan säga att man är löpare, om man inte håller i det?, frågar Robert.

-Ni kan vända här framme i valfri korsning, ropar Ledar-Johan.

Intill Amundön Marina gör vi en u-sväng och klockan snuddar vid 9.1 kilometer. “För att det inte ska bli för kort på vägen tillbaka”. 
När gruppen börjar den tionde kilometern är mörkret så tillrättalagt att det blir svårt att parera fötterna vid vägarbeten och återkommande fartgupp. Hoppande nycklar hörs från en annan löpare, Andreas, ficka. Andreas Hartmann, som den 3e september springer sitt allra första maraton och nu försöker lära sig om distansen och hur du kommer förberedd till starten.

-Ja, jag tänker att jag skulle vilja få till långa långpass. Det är ju det man har hört. Och sedan när det är tolv veckor till tävlingen börjar vi med fartökning och grejer, säger Andreas.

-Det kan vara att vi springer 15 kilometer och sedan kör 10 kilometer i maratonfarten. 

-Ja, och något som vi faktiskt har kört tidigare också är ju 5 kilometers-intervaller, säger Ledar-Johan när han kommer upp bredvid oss på väg tillbaka, som en gest för att se att alla är med.

Och varje lördag i arla morgonstund springer gruppen ett längre långpass tillsammans.

-Jag orkar sällan upp till deras morgontid (8.30), säger Andreas och viftar mot de andra löparna längre fram. Så jag springer gärna på dagen.

-Men nu när det är ett gäng som skall köra Göteborgsvarvet Marathon, så kan vi ju köra de jobbiga passen tillsammans, säger Andreas.

Innan september verkar de flesta vara eniga om att Göteborgsvarvet 13 maj är första stopp på vägen till Veteran-SM i Maraton och dessutom firandet av Göteborg 400 år. Även Slottsskogsvallen fyller 100 år 2023 och vad passar sig bättre än att gå i mål på arenan, lika anrik som Majornas IK självt.

---

För att anmäla dig till Jubileumsmaran 3 september, klicka här!

För att gå med i Majornas IK “Seniorerna”, klicka här!

Fakta Majornas IK
Friidrottssektionen bildades 8 augusti 1916 
Antal aktiva i “Seniorerna”: 90 medlemmar
Huvudledare i tidernas begynnelse: Lennart Bengtsson, Jennie Forsberg, Mattis Falk
Träning: Torsdag, lördag, och måndagar med Jubileumsloppets träning.
Onsdagar med föreningens trailgrupp.

Majornas IK maratonförberedande pass:
20 kilometer progressivt 
3×5-6 kilometer progressivt 

Med på torsdagsträningen var:
Johan Svensson, Johan Gustafsson, Johan Nilsson, Lennart Bengtsson, 
Jan Larsson, Robert Aronica, Andreas Hartmann, Gunnar Bengtsson, Björn Suneson, Lars Selberg.