“De förstod att jag behöver vara kreativ”

 “Det finns en 11-års grupp med 100% funktionärsengagemang” “En av våra ledare integrerar värdegrunden i övningarna” “Hon har verkligen förmågan att få ihop dem som ett lag” Vem är denna ledare? Göteborgs Friidrottsförbund möter Desiree Lilliehöök, ideell ledare för Sävedalens AIK. 

Skribent: Sara Ulrika Tibell

-Men Sofia då, hängde hon med?, säger Desiree

Desiree vänder sig om till sin hjälptränare Tor för att vara säker på att alla barn följer med när gruppen går från Friidrottens Hus in till Frölundaborg.  

-Shy Shy. Sitt ner kompisar.

Efter att Slottsskogshallen brann ned den 15 september 2019 är Frölundaborg ett komplement för barn- och ungdomsträningen.
Men det kan också vara som idag; att träningen avslutas i Friidrottens Hus med supertusingar och varm choklad men börjar här, med rytm- och koordinationsövningar till ljudet av en hockeypuck som kraftfullt slår mot sargen.

-När vi går över banden, tårna upp, säger Desiree.

-Och så tänker vi på att få med armpendling.

Hon vänder sig till Tor och Daniel som håller upp banden i höjd med knävecken.

-Lite lägre! Tack.

När Desiree för fyra år sedan sökte efter en friidrottsgrupp till sin dotter Theodora fanns inte en tanke på att vara ledare.

-Det var mer “behöver ni en hjälpande hand, så kan jag absolut hjälpa till”, säger Desiree

Men då en helt ny grupp behövde startas upp föll det sig naturligt att Desiree tog det initiala ansvaret. Och så skulle det förbli. Idag har hon huvudansvar för sin grupp två dagar i veckan och varje onsdag, som idag, möts samtliga 11-årsgrupper i Sävedalens AIK för gemensam löpträning. 

Dagens träning innebär intervaller med start varje 90 sekund. 
Men det är inte riktigt vad Desiree säger.
Hon pekar istället på golvet där hon lagt ut ett 50-tal bilder på Sveriges trupp till inomhus-VM i Glasgow.

-På marken här ligger massa lappar.
-När man har sprungit ett varv och kommer tillbaka hit. 

Hon cirkulerar med handen för att visualisera den 251 meter långa banan som går runt hockeyrinken.

-Då kanske Tor håller upp den här; Armand Duplantis!, säger Desiree.

-Skulle det vara så att ni får upp Duplantis (bland lapparna) så får ni två poäng till ert lag.
-Men skulle ni få upp en bild på en annan friidrottare och ni kan säga namnet på den friidrottare. Då får ni också två poäng.

“Måste man säga efternamn”
“Vad händer om man inte hinner säga något namn”?

Barnen ropar ut frågor i mun på varandra. 

-Då får man ingen poäng till laget. Så man tjänar ju på att springa lite snabbare, så man har lite mer tid här, säger Desiree och fortsätter;

-Tar man det för lugnt. Då får man tänka att man inte har så mycket tid. Samtidigt, kör man för hårt, då kommer ni kanske bara orka två varv, så då kommer ni tappa poäng på så vis.

-Så man får planera lite.

Gruppen gör sig redo för att starta första intervallen. 
-Klara, färdiga, kör!

-När jag planerar passen tänker jag mer “Jag vill få ut den här effekten av passet” säger Desiree

-Men hur gör man det så stimulerande som möjligt? Med så stor variation som möjligt, att barnen kommer ihåg det här passet som roligt? 

-Samtidigt som de får med sig det som jag vill att de ska lära sig?  

Alldeles runt hörnet syns barnen i slutet på sitt varv. 
De springer nu med fullt fokus mot lapparna.

 
“Duplantis!” 
“Duplantis!”
“Roos” 

-Bra, glöm inte att spara kortet till laget!, ropar Desiree.

 

 

-Vi kan göra en stafett där syftet är någon form av sprintträning, men som också har ett moment att vi ska ge komplimanger till varandra.

-Det kan vara att man skall springa fram till en tavla och så ställs man inför en situation att “Okej, nu har din kompis precis stampat över i längdhoppet och är jätteledsen”

-Vad säger du till den? 

“Din kompis har precis stampat över i längdhopp. Vad säger du till den?”

-Och så skriver man upp vad man säger till sin kompis på tavlan och så får man springa tillbaka, säger Desiree
-Sedan får man ju en ny situation, men man får inte säga det som står på tavlan. Så man måste hela tiden ändra fokus.

De förstod att jag behöver vara kreativ

Alliansföreningen Sävedalens AIK första sammanträde var den 21 september 1933. 
90 år senare omfamnar friidrottssektionen 750 aktiva medlemmar och 140 ledare. Tillsammans arrangerar föreningen de lokala motionsloppen Sävedalsloppet och Premiärloppet. Det ideella engagemanget är också en viktig del för genomförandet av Göteborgsvarvet. 

Intäkterna från arrangemang, funktionärsarvode och det ekonomiska överskottet från Göteborgsvarvet utgör en stor del av sektionens inkomster, som oavkortat går tillbaka till verksamheten i form av lokalhyror, tävlingsanmälningar, idrottsutrustning, ersättning till tränare och ett starkt kansli, från vilka Desiree fick ett varmt bemötande när hon välkomnades in till friidrotten.

-Det som jag tyckte var väldigt bra från början var att vi hade ett möte där Matti Bränholm, en duktig tränare från klubben, gick igenom hur han hade jobbat. Så jag fick väldigt bra nycklar från början, säger Desiree. 

-Och de förstod att jag behöver vara kreativ. 
-De sa att “Vi har en träningsplanering som ser ut såhär”, men du får skapa ditt eget.

Hon pausar en stund.

-Att jag fick kreativ frihet. 

-Att det inte var “Du skall göra de här övningarna på precis det här sättet” utan mer “Vi litar på dig och vi tror att du kommer kunna göra det här bra”, säger Desiree

-Det tror jag har spelat stor roll.

Hon kom till en plats där hon kunde vara sig. 

-Och gjorde man något som var kopplat till värdegrundsarbete, så blev man påhejad. 
-Man sa “ Gud vad roligt, vad kul att du gör det” 
-Jag fick positiv respons. 

“100 % närvaro”

Hon har en förmåga att fånga gruppen som ett lag och lyfta känslan av samhörighet. 
Hon värnar om en nära relation med föräldrarna och att funktionärsuppdragen görs i grupp, som en chans att lära känna varandra och för att komma sitt eget barn, andra föräldrarna och friidrotten närmare.
Det har gjort att Desirees grupp är den med 100% närvaro på föreningens funktionärsuppdrag. 

-Sedan jag var liten har jag alltid varit en person som bjuder in alla. Alltid.

-När jag gick i skolan och skulle på bio gick jag fram till alla i klassen och sa “Jag ska på bio, vilka vill följa med?”
-Min mamma sa att jag alltid var mån om den som inte hade några kompisar.

-Och jag vill känna mig inkluderad själv.
-Men jag kände mig inte jättevälkommen i friidrotten i början. 
-Det har tagit ett tag att förhålla sig till att allting är så inrutat.
-Att allt skall göras på ett visst sätt. 

Hon suckar lätt

-Jag behöver inte heller någon som pressar mig. Jag behöver någon som säger “Det är lugnt. Det där var bra ändå”. 

“Jag vilar nu” säger en av de aktiva.
Några ligger redan med ryggen mot det kalla golvet och andas tvärt efter femte intervallen.
Andra fortsätter att samla varv och poäng till laget.

“Du behöver kunna se nyanserna”

För Desiree handlar träningen om hur man är mot varandra och hur man förhåller sig till sig själv och sina egna resultat. 

-Resultat kan vara att jag förbättrar i centimeter och tid, men det kan också vara att jag förbättrar en rörelse. Du behöver kunna se de nyanserna.

-Att det inte heller bara är att gå fram göra ett hopp och sedan ställa sig sist i kön utan att “Okej, nu kändes det inte bra, men..”

-För du kommer inte alltid utvecklas. “Okej, nu kommer jag till en platå” “Nu kommer jag till något jag inte klarar av” “Men om jag låser mig kommer jag inte heller bli bättre än såhär”, säger Desiree

-Jag tänker mig inte som en ledare, utan mer som en person som vill inspirera till långsiktig rörelse, och att man skall få med sig glädje till friidrotten, och att man skall känna sig inkluderad. Alltid.

I ögonvrån sneglar hon på gruppen som samlats tillbaka i Friidrottens Hus. 
Träningen är klar och kanske den viktigaste delen är kvar.
Gemensam samling med varm choklad. 

-Man vill liksom inte missa en träning eller tävling, för man vill inte missa det roliga med att vara med sina kompisar, säger Desiree

-Då blir jag glad! Det är dit jag vill komma.

Sävedalens AIK Friidrott.SE

INKLUDERANDE GRUPPÖVNINGAR MED SAIK

Foton:
Ägs av GFIF. Får enbart användas till Göteborgs Friidrottsförbund och Göteborgsvarvets kanaler i egenskap att lyfta artikeln. Bilderna får även användas av Sävedalens AIK.