Göteborgs Rymdraket

William för stavhoppstraditionen vidare

För Örgryte IS är stavhopp en tradition som sträcker sig tillbaka till 1800-talet. En hoppare med namnet Oscar Odén tog SM-guld i grenen 1897 och 1898, vilket var andra och tredje gången SM-tävlingar i friidrott överhuvudtaget arrangerades. Och sedan sekelskiftet har klubben varit bortskämd med kontinuerligt deltagande vid de internationella mästerskapen. Först genom Alhaji Jeng, därefter genom Melker Svärd Jacobsson och Michaela Meijer.
Härefter, kan deras arvtagare nu vara på väg att växa fram, åtminstone om man frågar honom själv. 

18-årige William Asker kom in mot säsongen med ett personligt rekord på 4,82 från ifjol (4,88 inomhus). I år har han för första gången tagit sig över fem meter och av bara farten har han därefter hoppat både 5,10, 5,15 och 5,20. Dessutom har han för första gången fått tävla mot Armand Duplantis under lag-SM i Uppsala och har med marginal klarat kvalgränsen till junior-VM i Cali i Colombia i början av augusti.

Göteborg Friidrott har i formen för frågor-och-svar, samtalat med Torslandabon. 

SKRIBENT: Sebastian Nilsson

Hur var det att ställas mot Duplantis?

– Det var skitkul, han är jätteskön och klappar och stöttar en. Han är rolig och snäll, en bra kompis. Och det kändes okej att förlora mot honom, skrattar William.

Du hoppade fem meter för första gången i Merzig i Tyskland i juni. Hur var det?

– Det har varit en liten mental spärr. Det är ju ingen skillnad på 4,99 och 5,00, men det är ändå lite press på en när man väl ska hoppa på femman. Det var så jäkla skönt när jag landade i mattan och kände att jag “joinat” femmeterskluben, säger William.

Du har lyft dig med över tre decimeter den här säsongen. Varför tror du att du har fått ett så stort lyft nu?

– Vi har framförallt fokuserat väldigt mycket på teknikträning. Mycket kort ansats och att få till den här sista biten, när man ska vända sig och hålla sig tajt mot staven. Det gör väldigt mycket när man väl får till det. Det är inte bra än, men det är bättre. Och jag har även haft lite problem med greppet, jag har vridit staven fel. Men nu böjer jag staven åt rätt håll och då har jag mycket lättare att hoppa med hårdare stavar. Då hoppar jag automatiskt högre. Sen har jag börjat med 4,90-stavar, vilket är 15 centimeter längre än jag hoppat med tidigare. Jag visste redan utifrån träning att jag kommer hoppa högre den här säsongen, det har inte varit något snack om saken, säger William.

Har ni gjort förändringar i träningen också eller är det mer att saker börjar falla på plats?

– Det är ingen jättestor skillnad från tidigare, det är alltid lite olika från en uppbyggnadssäsong till en annan, men jag tror det är mest att sakerna börjar falla på plats. Tekniken börjar släppa.

Örgryte har en väldigt fin tradition med framgångsrika stavhoppare under 2000-talet. Jag tänker på Meijer, Jeng och Svärd Jacobsson, har deras framgångar betytt någonting för dig?

– Den jag tänker på mest är Melker (Svärd Jacobsson) som tränat i min grupp också. Det har varit en inspiration att jag kunnat träna med någon som är bättre och som varit med i de internationella mästerskapen. Nu har han visserligen slutat, men den tiden han tränade med oss har varit skitkul.

Under lag-SM i Uppsala ställdes William Asker mot Armand Duplantis för första gången. Foto: Deca Text & Bild

Hur är miljön för att utvecklas som stavhoppare i Örgryte och i Göteborg?

– Jag tycker att det är väldigt bra. Jag tränar med “Göteborgs Rymdraketer” och det är en väldigt fin och bra gemenskap där vi lär oss väldigt mycket. Och det handlar inte bara om stavhopp, vi lär oss otroligt mycket annat och har kul på träningarna. 

Om en knapp månad väntar JVM i Colombia. Vad tänker du om det?

– Jag är jättetaggad på det sedan Gustav (Hultgren, Williams tränare) berättade för mig förra året att det blir i Colombia och att jag har chans att kvala. Då hade jag bara hoppat 4,80 men kände att det var möjligt. Jag tar det mest som en rolig grej, men det hade varit jävligt kul att ta medalj. Jag tror att jag kommer ha bra press på mig och kunna hoppa högt. Sen om det faktiskt blir medalj eller inte kvittar egentligen. Så länge jag går dit och har kul och hoppar högt är jag nöjd.

Vad har du för långsiktiga mål med stavhoppet?

– En dag hoppas jag kunna komma upp och tampas med Duplantis. Och sen vara med på VM, EM, OS och Diamond League. Jag vill kunna leva på stavhoppet och ha det som mitt jobb. Det är mitt mål.

Börjar du utmana Duplantis blir nog inte det några problem…

– Haha, det tror inte jag heller, säger William

Note:
Till JVM i Cali är också
Mölndals Jonathan Grahn (1500 meter), Örgrytes Leo Zikovic (kula) och Ullevis Elvira Tanderud (100 och/eller 200 meter) uttagna.